Jag har ingen aning om hur själva gruppfotot blev, är väldigt osäker. Hoppas det blev bra, till skillnad från porträttfotot. Fyf-n vad jag såg ut. Blev så himla sur och irriterad till slut när jag var påväg hem för att jag blir då aldrig bra på de fotona. De ska alltid framhäva mitt absolut största komplex - Min ansiktsform. Jag hatar det! När jag kom hem var jag så sur att jag höll på börja gråta, men mamma muntrade upp mig med att pappa har hämtat ut mina nya glasögon, och köpt ett nytt tangentbord till mig.

TACK SÅ MYCKET! ♥

Nu är jag på mycket bättre humör och kan se hur bra som helst. Helt otroligt hur skarpt allting är, trodde inte jag hade ett sånt här stort synfel. Nu kan jag leva igen!